Personer med NPF behöver hjälp och stöd i tid – det är bra för alla

Pandemin har påverkat hela världen på ett sätt som vi inte tidigare varit med om. Den har lett till stora omställningar inom många områden. Samhället har blivit ännu mer digitalt vilket skapar större möjligheter till flexibilitet. Men pandemin har också visat på hur sårbart samhället är och att vissa grupper är betydligt mer sårbara än andra.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF) konstaterade i en rapport att det finns ungefär 150 000 unga som varken arbetar eller studerar och som har en stor risk att hamna i utanförskap under lång tid. Många av dem lider av en psykisk ohälsa, ofta har de en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Men att ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) innebär inte på något sätt en oförmåga att klara av skola, studier eller arbete. Att risken är extra hög för unga med NPF kan enbart förklaras med ett misslyckande från samhällets sida att se potentialen i varje individ i skolan eller på en arbetsplats. De åtgärder som behöver vidtas för att öka tillgängligheten är dessutom bra för alla elever eller arbetstagare. Ändå ser verkligheten annorlunda ut. Det är en stor förlust för samhället och en stor utmaning för Attention att arbeta vidare med.

Attention har sedan länge arbetat för ett inkluderande samhälle som ska se personen som en tillgång och fokusera på styrkor och potential. Den rådande pandemin riskerar att ytterligare försvåra för de grupper i samhället som redan tidigare haft svårast att komma in i sysselsättning och arbete. Vi vet att ju längre från arbetsmarknad en person står, desto längre är steget in.

Attention har aktivt deltagit i MUCF:s arbete för att ta fram ett förslag på ett fortsatt samordnat nationellt stöd för unga i utanförskap. Flera av våra förslag presenterades i rapporten till regeringen, bland annat utökade gemensamma samverkansinsatser från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kring gruppen unga med funktionsnedsättning, ökad tillgång till lokala skolnärvaroteam och en utredning kring möjlighet att utöka SIP (Samordnad Individuell Plan).

I rapporten konstateras det vi redan sedan länge vet. Att inte göra något innebär inte besparingar – det leder till högre kostnader i slutändan. Både för samhället och individen. Därför slutar vi aldrig att arbeta för allas rätt att få hjälp och stöd i rätt tid, av rätt instans och utifrån de individuella behoven och förutsättningarna. Det är en bra bit kvar men vi vet att kunskap är grunden till förändring. Arbetet tar tid men vi gör det tillsammans. Vi erbjuder nu vår kunskap till politiker och andra beslutsfattare, något behöver göras och vi deltar gärna